Du kommer vara minst lika blå I Tokyo som i Göteborg
Det var jag och Emilia, vi stod längst fram, precis mot staketet och vi log oss igenom en timma Navid Modiri och gudarna. Vi hoppade, gungade och sjöng med då vi kunde sjunga med. Vi tog bilder och vi höll händer, där det passade att hålla händer. Och någonstans har jag saknat den flykt in i nuet som det innebär att gå på konsert.
Som vanligt har jag inga fler ord (this writers block seem to stick around for long..), mer än att det var minst lika bra som de andra gånger jag sett Navid uppträda med sina gudar.
Det och att 'Kung Midas' är min nya favoritlåt at the moment...
rubriken är lite som en käftsmäll mot alla mina drömmar om att anywhere but here will be so much better, men det ligger väl en liten gnutta sanning i det. och 'kung midas' är hur mysig som helst.
also, tack för idag. :*