a day in the life of a 'football wife'
Och i slutändan är det ju alltid värt mödan, för det är inte synd om mig egentligen. Men det är å andra sidan inte synd om Farid heller, han får ju se sin fotboll. Rättvist säger Gudrun... fast jag tycker då det är lite synd att Frida är upptagen, annars hade det varit vi och en påse godis mot dom och en fotbollsmatch. Det gillar vi.
Annars var vi, familjen + farmor och farfar, ute och åt för att fira mig i förskott idag. Jag valde ut ett japanskt ställe på Andra långgatan där jag och Emilia intog himmelriket i form av sushi. De andra åt nudlar respektive vårrullar och befann sig nog snarare kvar på jorden (fast farfar slukade vårrullarna och såg samtidigt förvånad ut över det faktum att han faktiskt gillade något så "exotiskt"). Efteråt rundade vi av med kaffe och kaka back home och då såg farmor och farfar desto nöjdare ut. Dessutom fick jag en lyxig bodylotion och en varm filt ("du som alltid fryser så") av farmor och farfar, dem är för söta.
Men för att återgå till himmelriket så blir det faktiskt sushi både på måndag och tisdag för min del: måndag (min riktiga födelsedag, tihi) med lillasyster och på tisdag med "syster" och Kath. Jag är löjligt glad över detta faktum,
oerhört löjligt glad till och med.
Nej, nu får jag sluta om jag inte vill drabbas av min vanliga buss-panik. Okej, det är oundvikligt hur jag än gör.
Damn.
Huur som helst, wish me luck on my way to football-land...
haha, jag lovar att inte lämna dig ensam med dom nästa gång sis! du o jag o godispåsen : hihi! herre gud, jag blir nästan stolt - super-sushi, here we come! på tisdag och många andra dagar framöver : <3