I'm not completely lost... with you

Igår åt jag sushi med Linnea och imorse åt jag frukost med Frida. Sådant är guldvärd och får mig alltid på lika bra humör. Imorse var allt så fint, solen lyste och trots att luften var kyligare var jag alldeles varm inombords. Vi gick arm i arm på stan och log kisandes i solen. Imorgon ska vi ses igen, det blir sushi och det blir sticky. Separationsångesten är påtaglig...
Nu sitter jag i Farids rum, han är guitar hero-nörd. Den sötaste jag sett. Den koncenterade minen är på och då och då sneglar jag åt hans håll och blir alldeles svag i hjärtat. I benen. Mungiporna kryper uppåt automatiskt... jag älskar honom. Trots att hans skäggstubb sticks.
Trots att hans fokus ligger på guitar hero för tillfället.
Kanske just för allt det där, också.
Alla små pusselbitar som på något underligt sätt passar ihop.
Tänk att allt passar så bra ihop!

Fast sen är det framtiden och allt det där, och då bryts det där harmoniska jag byggt upp under dagen- för det går ju sådär i vågor. Vad sjutton ska det bli av mig?
Kan det inte vänta, tänker en del av mig. En annan tycker att det väntats alldeles för länge.
Och så håller det på sådär.

Men så länge jag kan le åt livets små saker, tänker jag, så är jag inte helt förlorad...



Kategorier: moi

Kommentera här: