I'm not the boy I used to be, this town has got the youth of me
Känner mig melankolisk, men det går över. Precis som allt annat. Ibland känns förgängligheten så påtaglig, då blir man ledsen. Man ska acceptera sägs det, men inte alltid kan man langa visheten.
Yoda får jag vara någon annan dag. Det enda vi har gemensamt är att vi är gröna och pratar konstigt... eller ja, grön är jag inte, men jag har limegrönt nagellack! Det är svintufft. To say the least.
Jag känner mig för djup för att vara hemma och tänka... måste ut
Snurra bort mig i stadens ljus... eller något i den poetiska klyschiga stilen...
We are shadows, oh we're shadows, we're shadows in the alley...