vart tog den där elden vägen?
Det skrämmer mig att jag lagt ner alla mina artistiska sidor; sång, målande och skrivande. Men det skrämmer mig ännu mer att jag inte minns att jag någonsin burit på en sådan "gåva". Kanske bara intalade jag mig att det var det enda jag hade?
Men om det nu är så, vad har jag kvar?
Är jag löjlig nu? Dramatisk? Antagligen. Men det finns väl någon slags sanning i våra farhågor?
Jag önskar att jag kunde tro de lugnande rösterna. Händer som ömt stryker över kinden och ögon som spänner sig i dina i ett försök till övertygan: du är mer, du är bra.
Jag vet inte vem jag är. Jag vet inte vad jag har, när det kommer till mina drömmar och egenskaper. Jag har tappat bort min glöd och jag vet inte vart jag ska finna den igen.
Kanske på ett tåg påväg härifrån? Fast flykten har aldrig varit en bra lösning...
Kanske i en spegel, i ett ord, eller ett leende?
Kanske, fast bara kanske, sitter jag med den, som en osynlig katt i knät?