You're a needy girl, I can tell when I look in your big brown eyes
Nysminkad så att lipa är ett no-no.
Men jag saknar mamma så mycket, det gör lite ont i hjärtat. Mest för att jag är ett as och suger på att höra av mig. Men jag är inne i en sådan period nu. Isoleringsperiod. På gott och ont.
Har alla symtom som en drogmissbrukare fast med en hälsosammare drog. Tror jag.
Jag njuter för stunden fast aldrig fullt ut, för oron finns där och klöser.
Som igår efter jobbet då jag sjönk ihop framför datorn som ett hjälplöst litet barn och grät tyst.
Så töntigt och onödigt och av inga andra anledningar än de min hjärna själv kokat ihop.
Sedan blev det bättre. Som en berg och dalbana. För jag åkte till dig och du log och jag tänkte att det måste ju betyda att du verkligen är glad? Om du ler med hela ditt väsen?
Jag behöver lika mycket bevis som en CSI-agent. Fast jag är värre, för ibland förkastar jag de självklara bevisen...
Men för att avsluta där jag började: jag saknar mamma. Jättemycket. Och mamma, om du läser det här, ska vi skypea ikväll? Jag lovar att finnas tillgänglig.
Förlåt för att jag är en sådan kass och distraherad dotter.