eyucoape

Efter denna trevliga get-together åkte vi hem, och jag tog en långpromenad för ovanlighetens skull. Hade nästan glömt hur skönt det är att rensa tankarna på det sättet. Ångesten får inte plats när man går och känner sig påväg trots att man inte ska någonstans förutom tillbaka hem igen... Kan inte riktigt förklara det, men det är skönt, som att jag släppt mina tankar fria istället för att låta de jäsa till monster...

Oh min familj (pappa också!) är bäst. Ibland saknar jag att ha mina syskon hemma. För att trakassera dem med min sällskapssjuka. Det är fint, tycker i alla fall jag.

Här är en bild Emilia tog på mig på Andrum, snygg tycker jag. Ska bli min grej att bära sjal. Helst med dödskallar, så att folk blir riktigt förvirrade...