stay this way

Lyssnar på Celine Dion och känner mig som en 35-årig kvinna med pennkjol som unnar sig mörk choklad på fredagar och har sofistikerade vinkvällar med sina väninnor som heter Eva-Lena och Marie... okej, ska sluta.
Hur som helst lyssnar jag på Celine Dion p.g.a. ett Glee-avsnitt jag såg igår där Rachel sjöng 'It's all coming back to me' och jag rös och tänkte att "det var längesedan man lyssnade på powerballader från nittiotalet".

Idag har det varit en fantastiskt bra torsdag. Åt frukost/brunch med Emelie på vårat nya hak Fröken Ohlsson. Sedan strosade vi omkring i stan och förbryllades över hur snabbt tiden gick. Och jag kände precis som Emelie när hon sa: "det är redan tre timmar sedan vi träffades, jag hade kunnat gå runt i tre timmar till med dig!".

Sedan är det en vecka kvar till Paris! Nästa onsdag åker Sam och jag och jag längtar som jag aldrig längtat förr.
Bra saker håller på att hända och jag känner att all negativ energi är som bortblåst. Den kan gärna fortsätta hålla sig borta känner jag. Och om den får för sig att återvända inom en snar framtid ska jag komma ihåg allt jag har som gör det värt att gå upp ur sängen.
All kärlek som omger mig.

Kommentera här: