Let me just see the light

Mitt huvud är slutkört efter all ny kunskap och nya rutiner. Men det känns bra, om än mycket skrämmande. Ska jag sitta och ta emot samtal från kunder som vill ha hjälp? Ska jag kunna allt det där? Det kommer, men ibland är det svårt att tro.
Det är svårt att tro på sig själv. Jag litar sällan på min förmåga. Jag litar inte på mycket och det gör mig så ledsen, för har man tillit så har man i alla fall någon trygghet. En oro mindre.
Men mina orosmoln bildar en stormig himmel och darriga händer.
Och det här handlar om så mycket mer än nytt jobb. Det vet alla.
Men jag gör som vanligt: agerar clown, får folk att skratta bort min egen osäkerhet.
Är jag ett skämt då? Eller bara ironiskt nog min egen räddare i nöden?


Kommentera här: