Och jag har aldrig fångat en enda dröm

Det blev rött tillslut. Den lila hårfärgen tog inte alls, men jag ser det som ödet. Hår-ödet. Vilket i mitt fall alltid lutat åt rött i slutändan.

Jag är nöjd och ikväll ska jag på bio med mina syskon. Den självklara filmen: Känn ingen sorg för mig Göteborg a.k.a Håkan-filmen, i folkmun.
Jag vet att jag kommer gråta floder, så undrar just nu varför jag ens tagit mig an mödan att sminka mig. Kommer se ut som en skräckfilm när jag stiger ut ur biosalongen.

Ser fram emot att få se filmen och speciellt att få göra det med mina syskon. Tänk, det hade jag inte trott där i högstadiet, när jag låg i min säng i mitt rum och grät till Håkan Hellströms första album...


Kommentera här: