I'm a ghost

Ibland känner jag mig som ett spöke: genomskinlig och orolig. Andra gånger önskar jag att jag vore ett.
Känns som att skeletten ramlar ur våra garderober också, vart vi än vänder oss- hur långt bort från dem vi än kommit.
Titta inte tillbaka säger dem, du blir aldrig lycklig.
Nej, jag blir nog inte det, för historien upprepar sig själv så jag behöver inte ens vända mig om för att snubbla på det kvävande förflutna som jag försöker glömma.

Såhär är det, man genomlider skiten för att man blivit lurad att tro att det någon dag blir annorlunda.


Kommentera här: