eyucoape

Har haft en oförskämt fin helg med mys och grillning och skratt och glädje och sol. Göteborg har varit ovanligt generöst med vädret och vi har tackat och tagit emot och följt strömmen av uteplats-sittande sol-lapande svenskar. Tagit tillfället i akt. Trots min envisa förkylning har jag hakat på, snörvlat mig igenom fina stunder.

 

Men så kommer fulheten. Den fula ångesten som på kvällarna och ibland mitt på dagen målar himmelen svart och ger mig svindeln. Den som dyker upp som objuden gäst och tar över allt. Mitt självförtroende hamnar på botten och plötsligt är jag ett monster- när det egentligen är såhär: ett monster är i mig.

Jag känner mig ful, värdelös, oälskad, oönskad och överflödig. Det riven och klöser i mitt inre och jag vill inget hellre än att släcka lampan för gott. Trots att allt egentligen är så vackert!! Varför kommer låtsas-känslor och tar över de riktiga? Vartifrån kommer denna mörka makt?

 

Jag vet inte, men jag vet att jag har fått nog. Imorgon hoppas jag kunna ta ett steg emot hjälp. För jag vill ha mig själv tillbaka. Jag vill kunna njuta fullt ut av livet.