trött som döden
Det är söndag, och på söndagar är jag ju vanligtvis trött och orkeslös. Den här söndagen tycker jag dock känns extra trött, som att varenda rörelse är en ansträngning. Att bara vrida på huvudet eller ens andas känns sådär oerhört jobbigt och jag vill egentligen bara sova tills det är jul ungefär. Men det kan jag inte.
Igår var Sam och jag bjudna hem till Jennie och Viktor för att fira Viktor i efterskott på sin tjugofemårsdag, Det var en lyckad kväll och jag var glad att Sam trivdes så bra trots att det ett gäng killar som alla kände varandra. Jag var dock lite off igår och trots att jag hade trevligt så kände jag att jag aldrig riktigt kom in i det hela. Som att det var någon slags dimmig ridå runt om mig som jag själv inte kunde tränga igenom... svårt att förklara sådantdär, men ibland är man bara inte helt hundra.
Idag har syskontrion varit här hos mamma och mig och vi har ätit middag och massa godis. Världens bästa familj har man ju trots allt.