eyucoape

Är så förvirrad och skakig, darrar som ett löv och känner mig nervös inför allt. 

Tur jag har barnen. De säger att jag är fin och kramar mig när jag som mest behöver det. Dem är som hundar som känner på sig när man mår dåligt och kommer och visar stöd och uppmuntran. Igår grät jag nästan när en åttaårig pojke sa: - cristina, du är vacker som en ros! 

Åh. Mitt bräckliga hjärta smälter. Och här är en av flera teckningar jag fick igår. Den föreställer mig på min bröllopsdag...