eyucoape

Mycket har hänt. Och lite. Allt och inget. Sommar och sol, regn och kyla. Lycka och glädje, hat och ilska. Nej men livet har hänt. Har varit i Spanien, i Mil Palmeras som ligger en bit utanför Alicante, för fjärde året i rad. Har insett att det är platsen jag känner mig lyckligast på. Vill bo i Spanien, men vet inte om det är semesterkänslor som lurar mig och får mig att tro att allt vore en evig semester i värmen om jag flyttade ner... Fast jag tror mest att det är människorna, glädjen i det enkla, det spontana... det som inte finns att hämta här.

 

I augusti ska jag också äntligen besöka min bror i London. Jag längtar jättemycket. Och direkt när jag kommer hem börjar jag jobba igen. Förvånande nog längtar jag till det också. För mycket ledighet betyder för mycket tid över till tankar och ångesten börjar smått krypa tillbaka. Idag är jag en boll av frustration och ilska. Jag vet inte varför. Men känner mig lite som ett åskmoln, förutom att jag inte är fluffig och mjuk utan mer stel och frånstötande...

 

Ska även äntligen flytta ihop med Sam nu i dagarna. ÄNTLIGEN. Efter fyra och ett halvt år tillsammans ska vi BO TILLSAMMANS!! Jag har så myckat att se fram emot och vara tacksam över. Och kanske är det just därför jag bryter ihop? Det kanske låter konstigt men ibland är det så. Jag är överkänslig och kan inte ibland inte skilja på alla olika intryck. Dessutom är det när allt går som bäst som rädslan för att förlora allt blir som störst.