eyucoape

Heej alla som fortfarande klickar in här i hopp om ett nytt självömkande fantasilöst inlägg! 

heh.

Det är nytt år och jag har noll nyårslöften, jag har några förhoppningar men inget jag lovat mig själv. För sådant vågar jag inte hålla på med. Dessutom sätter många av dessa löften bara stor press på en och bidrar till en ökad ångest och kanske till och med känsla av misslyckande. Ja, om man inte lyckas såklart...

Men som sagt, inga löften, bara förhoppningar.

Mina första dagar av det nya året började verkligen inte på bästa sätt, jag var dålig och låg hemma ända från nyårsafton till fjärde januari. Först igår var jag uppe på benen och på jobbet igen. Det var riktigt skönt faktiskt, gav mig något slags hopp mitt i misären.

Förra året var en stor prövning för min familj, min morfar blev sjuk och gick bort och allt vändes upp och ner. Det är fortfarande svårt att acceptera här på andra sidan jorden att han inte finns hos oss längre. Jag tänker på honom varje dag. Ibland besöker han mina drömmar. Andra gånger känner jag hans doft eller hör hans röst. 

Det är den första riktigt nära familjemedlemmen jag förlorat, och det gör allt så påtagligt och skört. Men samtidigt så var min morfar 84 år och fick ett bra liv, rikt på familj och kärlek. Jag sörjer hans närvaro samtidigt som jag vet att det bara var naturligt att han gick bort, att inget egentligen var orättvist som för många andra som tas ifrån oss allt för tidigt.

Detta året hoppas jag på glädje, hälsa och ett nytt hem. Jag hoppas på mindre fokus på yttre och mer på inre. Jag hoppas på att Sam och jag äntligen hittar ett ställe där vi kan vara bara han och jag. För just nu har vi inget riktigt privatliv.

Jag är förväntansfull inför detta år, samtidigt som jag med erfarenhet vet att ett nytt år inte är något magiskt. Det är bara flera dagar, som alltid.

Flera dagar som kan gå lite hur som helst. Några kan jag säkert påverka, andra inte.

 

Gott nytt år, må hoppet följa oss in i även detta.