rum pa pa pum

Tumblr_m7zbamysmn1r67ebuo1_500_large
 
Idag hade jag velat ha hennes tatueringar och pistol. Hennes kläder och figur. Matchat med sotade ögon och iskall blick. Vet inte vad jag hade gjort med pistolen dock, är livrädd för allt som har med våld att göra. Men just idag, hade jag lust att kasta första bästa föremål in i väggen och skrika.
Ilska kan inte föträngas, den hittar alltid ut. Men i mitt fall blir det inte genom en pistol i stadig hand.
Inte genom våld.
 
Det finns andra sätt. Ett av dem är din röst. 

Jordens undergång, något att se fram emot?

Hur förklarar man att man välkomnar jordens eventuella undergång utan att låta självmordsbenägen och tragisk? 
Av någon bortglömd anledning kom vi in på ämnet vid lunch på jobbet. Jordens sägs ju gå under i december i år och trots att det enligt de flesta är rent skitsnack så hoppas jag på att allt bara exploderar in i tomma intet. Detta talade jag om och hur jag än formulerade mig för att låta positiv (hur nu det är möjligt när man VILL att jorden ska gå under) så misslyckades jag. Det slutade dock i skratt då mina argument var så tragikomiska att det inte fanns något annat att göra. 
Men hur som helst. Om jorden går under den 22:a december 2012 (eller vad det nu är sagt) så har jag en lista här på positiva saker som detta medför:
- Man slipper oroa sig för framtiden
- Man kanske kommer till ett asballt ställe efter döden? Vem vet
- Man behöver inte oroa sig för att någon ska dö, för alla dör samtidigt
 
Listan kan göras lång. Men detta betyder inte att jag vill dö. Herregud. Man kanske dock har en del att förändra i sitt liv och tankesätt om man vill att jorden ska gå under, inser jag väl... men det tar vi en annan dag. (t.ex. Januari 2013, om vi lever heh)

Om jag var Catwoman

Om jag var Catwoman skulle jag köra upp mina vassa klackar i folks ansikten om de hade problem med mig. Jag hade stulit rikedomar från de överflödigt rika och fördelat dem till behövande. Jag hade tagit en del själv. Jag hade raggat upp Batman och haft honom runt mitt lillfinger, så att han i stället blir sidekick. Han hade inte fått stjäla hela showen inte.
Hade jag varit Catwoman hade jag varit coolare än Anne Hathaway. Jag vågar nästan lova det. 
I lördags var paren Emilia och Mikael samt Sam och jag och tittade på senaste Batman-filmen: 'The Dark Knight Rises'. I fredags såg Sam och jag 'The Dark Knight', då jag bara sett första filmen; 'Batman Begins'. Och jag måste medge att det är i den ordning de kommer som jag gillar dem. Bäst är den första, följd av 'The Dark Knight' och sist, men inte minst, den här senaste filmen. Anledningen till detta är att jag tyckte att den var så mörk. Jag är en liten fjant och allt elände på vita duken måste vägas upp av glada miner och hjältar. Gärna romantik. Blir det för tungt är det jobbigt. - Bieffekt av att födas med för stor inlevelseförmåga...
Men i övrigt var det en mycket bra film, inget snack om saken. Snyggt gjord och bra skådespelare. Trots att jag står fast vid att Anne Hathaway var fel val i rollen som Catwoman.
 

I've wiped my sorrows away

Det är storstädning på gång på jobbet vilket innebär att jag jobbar åtta till fem i tre veckor. Detta är en normal arbetsdag för de flesta, men för mig är det tortyr att gå upp innan klockan tio, haha. Jag tror att det är ett skämt varje gång mitt alarm ringer 05.30. Men det är den brutala sanningen. Lyckligtvis piggnar jag till under dagen och jag känner att det faktiskt kan vara ganska skönt att få lite rutin. - Ja, jag sa det. Fröken orutinerad herself.
Detta är tredje året jag storstädar på astra. Och jag trodde att det skulle bli det sämsta året men förvånansvärt nog tycker jag att detta är det bästa. Jag känner mig bättre än någonsin och kan till och med se fram emot att komma till jobbet. Det finns ett lugn och en säkerhet inom mig som inte fanns där tidigare. 
Men. Mest av allt ser jag fram emot det faktum att det är fredag imorgon. Och helg. Jag ser fram emot att kasta mig in i famnen på världens utan tvekan bästa kille och ha det sådär löjligt jättebra som jag bara kan ha det i hans närvaro.
What can I say, I'm a lucky girl.
 

in every breath I take I'm breathin you

 
Jo visst lever jag allt! Bjuder på en bild från i lördags. Glad tjej inför utgång med Paulina, Foppa, Cecilia och Sam. Paulina och jag bara skrattade när vi träffades efter vad som känts som en evighet. Som att komma tillbaka till gymnasiet. Fast utan allt mörker.
Nu finns det bara ljus.
Inatt kan jag inte sova, inte för att tankarna tynger mig- utan för att euforin uppfyller mig.