I need rehab
Det är sommar in the city och all the girls are pretty. Men någonstans där glömde jag mig själv, jag gömde mig bakom min osäkerhet och förminskade mig i jämförelse med uppradade utseenden; skal. Vart lägger jag mitt värde egentligen?
Jag vill kunna känna mig lugn. Jag vill inte behöva ifrågasätta allt och leva som på nålar. Hur gör man det? Är det bara upp till mig?
Allting är ju beroende av min reaktion, jag skapar mitt humör egentligen helt oberoende av andras påverkan. Men det är där något inte går ihop...
Jag kämpar vidare.
lite så ja
ja nog är man en överkänslig drama queen allt, en klyscha för sitt kön! Men "brushing my hair", hur kom den in bland punkterna? haha
and I don't want the world to see me, cause I don't think that they'd understand, when everything's made to be broken I just want you to know who I am
Min absoluta favoritlåt sedan högstadiet.
Ibland känns den mer än vanligt, idag känns den.
Det ligger en okänd karl i mitt kök
Ja, det ligger en okänd karl i mitt kök. Han river upp vårat golv för att kunna sätta dit nytt, så det är inte så skandalöst som det låter. Mamma har åkt till jobbet så jag har stängt in mig på mitt rum, det är inte så jag tänker hänga ute i köket och bjuda på lemonad och svassa omkring, inte så jag rullar.
Om en stund kommer Jennie hit och vi ska sola på uteplatsen, det blir fint det. Fint för mina ben och mitt sinne.
Just det! Köpte vita converse igår. Det är kanske inte en big deal för resten av den conversebeklädda populationen, men för mig är det. Jag har velat ha ett par vita converse i flera år men liksom alltid prioriterat annat - såsom dyra fikor och spontanshopping som hänger kvar i garderoben...
Men nu, nu har jag ett eget par converse all star. Det är materiell lycka det mina vänner.
hahahahahahaha
this is not reality
Nej, inte blev det några sweet dreams inatt trots min desperata vädjan. I stället blev det en lång ångestfylld dröm där människor från det förflutna kommit tillbaka för att förstöra, som förödande stirriga zombies... Fast de var inte zombies, de var sig själva och jag hade inga tidsperspektiv eller någon verklighetsuppfattning. Allting var en enda röra och i slutändan sökte jag bara en sak...
Men som vanligt när man söker något i en dröm, så finner man det aldrig. Som en evig hopplös jakt.
Och sedan när man vaknar sitter känslan i, som ett par för trånga jeans och man kan inte andas.
MEN. Verkligheten är en annan. Och jag måste lära mig att skilja på den och vaga fantasier och drömmar. Jag årerkommer alltid till detta. Som en tjatig påminnelse som jag ger mig själv och som jag själv viftar bort.
Men skam den som ger sig, heter det ju. Så jag fortsätter tjata på mig själv, någon dag går det väl in? Eller kanske gör det så, bit för bit utan att jag ännu märkt av det?
no bed is comfortable enough without you
Det kanske låter fel, men Sam är mitt bästa sömnpiller. Det betyder inte att han är trist och tråkig, det betyder att jag känner mig trygg och lugn i hans sällskap. Jag somnar som ett barn i hans famn och jag vaknar alltid med ett leende på läpparna.
Fyfan vad sentimental jag blir. PMSen är outhärdlig och jag kan gråta över en sådanhär sak. Att jag ligger ensam i min säng utan världens bästa kille.
Han som får ta alla smällar av mitt humör, han som får trösta och pussa och uppmuntra. Ingen har någonsin visat sådan förståelse, kärlek och tålamod för mitt ofta så löjliga humör.
Han förtjänar ett pris. Borde kanske ta min sömnlöshet och göra något kreativt av den: en medalj, bf of the year.
Nej, nu ska vi inte spela över. I stället ska jag tänka på bra saker och försöka att ta med mig de tankarna in till drömmarnas värld. Har drömt på tok för mycket mardrömmar på sista tiden, det är dags för lite sweet dreams.
don't let the devil ruin it all
och så kom den där sommaren. fast man vet aldrig om den slagit sig till ro för en längre tid eller om den bara passerar förbi som ett rastlöst moln på himlen.
alla dessa moln. mörka som ljusa, aldrig en klarblå himmel.
metaforiskt sett, som om jag behövde understryka det...
Jag blir så rädd för mig själv ibland att jag överväger att skeppa iväg mig till en öde ö och stanna där i min konfunderande ensamhet.
ibland tror jag att jag skulle göra människor en tjänst av att försvinna, ibland vet jag att det är en fruktansvärd tanke då det finns dem som är beroende av min existens.
Och att ens skriva en sådan sak ger mig ångest. Varför?
Nej, låt inte djävulen förstöra allt. Tankarna som skulle kunna rasera självaste kinesiska muren. Låt inte dem raserar bra saker, för vad har jag då kvar?
it's funny cause it's true
tell summer I'm ready
Gick på allum med Emilia idag. Trillade in på Bik Bok och slukade konceptet 3 för 2 genom att få med mig ett par shorts, en tröja och ett halsband (som ni ser på bild) för endast 298 riksdaler. Jag var mer än nöjd och kassörskan var så glad och positiv att man nästan blev lite rädd och undrade om hon kunde dela med sig av sina evenutella happy pills.
Nu är jag hemma igen och huvudet snurrar och bankar, kanske blev smittad av den där kassörskan i alla fall? Eller så är det vädret eller så är det livet eller det faktum att jag är en obotlig shopaholic. Ingen vet.
Jag spekulerar inte så mycket mer och skyller ifrån mig allt med en mening: "man lever bara en gång".
Men dennna mening ska inte misstolkas och utnyttjas i fel tillfällen mina kära vänner.
Hm, kanske borde tala till mig själv i stället...
jag hoppas på oss, jag tror att vi kan göra allting bättre
Sitter och lyssnar på 'Mörkt, kallt ljus' och vill bara klämma ner den i en burk och bära runt den vart jag mig i världen vänder (ha! fick jag med ännu en Svenska björnstammen-referens).
Det är röd dag idag och sådant gillar vi. Rött är liksom alltid bra; det är ledighet, vänstern och kärlekens färg. Och även om det visserigen också är mens och död och blod så tycker jag att de bra sakerna väger över.
Är flummig och skriver som ett löpande band utan att riktigt tänka...
Vet ni vad som är bättre än röda dagar?
Jo, röda dagar när man vaknar bredvid Sam.
Det är tamefan lyx.
Är på ett euforiskt humör, med lite krackeleringar, men det är det som gör det värt.
Fattar ni!?
Det gör inget.
klockrena låtar
Lyssna på de här låtarna, det är som att varje ord är skräddarsytt och klockrent och rysningarna går längs hela ryggraden som en klösande igenkänning.
när alla säger nej ska jag säga ja, när allting går emot ska jag hålla kvar
would you lie with me and just forget the world?
Kan inte blogga längre. Orden fastnar i halsen. Det är en period, det går över.
- Är det så med allt? Ibland behöver man höra att det är så, andra gånger vill man gärna slippa få höra om sakers förgänglighet.
Samma gamla tankegångar, de skrämmer mig. Som rymden, så stor att den slukar vår existens på samma gång som den blir så påtaglig att man blir alldeles yr.
Igår natt gjorde Sam och jag en koja i hans rum. Ni vet som man gjorde när man var liten? Vi slängde ner madrass på golvet och hade sängöverkastet som tak med hjälp av stolar, skrivbord och gammal hederlig silvertejp. Där sov vi sedan, i totalt mörker.
Jag hade kunnat spendera hela mitt liv där, just då i alla fall. Ni hör ju den bristande logiken i ett sådant uttalande, men jag tror även att de flesta förstår känslan.
//weheartit
we'll blast the stereo and we'll drive to Madagascar
Jag älskar mina spotifylistor, måste säga att de är grovt underskattade. Har listor till alla humör, säsonger och tillfällen. Just nu lyssnar jag på 'Let's get the fuck away from here'. Det är ganska sällan jag lyssnar på den, måste ha ett visst mentalt läge, och det infinner sig nu.
här har ni tre personliga favoriter från listan:
oh baby, baby it's a wild world...
Har nynnat på 'Wild World' i huvudet stora delar av dagen, den har liksom bara spelats som bakgrundsmusik till mina diffusa tankar.
Det är en av de finaste låtarna jag vet, och Cat Stevens är en gammal barndomsfavorit.
Nu ska jag försöka sova medan jag nynnar vidare, kanske även på 'Father and Son' och 'Peace Train', vi får se vad min jukebox-avdelning i hjärnan har att erbjuda...
