my blood is warmer when you're near...


- Men när du inte är nära, finns alltid telefonen.
Då får jag åtminstone höra din röst.


Du gör mig hel, glad, varm, fnissig, lugn och lycklig.

Du är det finaste och du vet alltid precis vad du ska säga för att få fram ett leende på mina envisa läppar.
Trots att det ibland kan verka omöjligt.
Trots att jag ibland är mörkaste åskmolnet på himlen, redo att storma ut över min omgivning...
Jag är en sådan liten trasselsudd, ibland världens jobbigaste och mest komplicerade-
men du finns alltid där, med öppen famn.
Du har ett tålamod som är beundransvärt och ditt hjärta är så stort och gott att jag ofta ifrågasätter mitt egna: är det värt ditt?
Men jag vågar inte fråga mig det, jag är glad att jag överhuvudtaget har dig vid min sida.

...Jag älskar dig så mycket, min FARID.

under pressure

Måste. ändra. min. bloggdesign.

Men mest måste jag skaffa ett jobb, en utbildning, en självkänsla, en framtidssyn, hopp, en vilja, en kämparglöd, ett självförtroende, en envishet, mer muskler, någon slags kondition, beslutsamhet...

Så mycket att jobba med, så mycket tid som rinner ut alldeles för snabbt och gör mig till största tidsoptimisten. Men nej, jag är ingen tidsoptimist, jag hör ständigt klockan ticka och det är inte utan att reagera- jag snarare klöser mitt ansikte i desperation fast på ett så passivt sätt att ingen tycks märka. Så distanserad till allt utåt sett, så fasansfullt nära inombords.
Alla 'måsten' och 'borden', alla drömmar som sakta sinar ut likt sandkorn i ett timglas... det låter så klyschigt men det är precis så det är, jag finner ingen närmare liknelse.
Allt man tidigare drömt om ersätts men vad som vore rimligt.
Som om drömmarnas dåvarande möjlighet ersatts med ett utgånget giltighetsdatum.

Så sorgligt att ge upp innan man ens försökt... att inte våga drömma längre.

Nej! Drömmar dör aldrig, eller hoppet, det finns ständigt där och allt handlar om någon slags inställning som jag tappat bort. Vi ses senare, ska leta lite nu...