dope

 
Hej! Jag bloggar ju väldigt sällan nuförtiden, men igår såg Sam och jag en film som var så bra att jag var tvungen att rekommendera den på bloggen. Filmen heter som rubriken skvallrar om: Dope. Den handlar om tre "nördar" och hur en underground fest får deras tillvaro att vända dramatiskt. Det bjuds bl.a. på en del kända ansikten, bra skådisar och nästan framför allt skön nittiotals hiphop. 
Jag älskade den hur som helst, en feel good-film vars soundtrack jag vill omges med ett tag framöver nu.
 
För övrigt tänkte jag ta mig i kragen och börja blogga mer regelbundet igen. Jag lovar inget, men jag saknar det. Vet inte om någon läser än, men det spelar egentligen ingen roll.

paper towns

 
Igår åkte jag till farmor och farfar och åt middag där tillsammans med dem och pappa som nyss kommit hem från sin Grekland-semester. Jag kom på att jag ville gå på bio, för vad gör man annars av en sommar som regnar bort? Jag har sedan ett tag tillbaka velat se Paper Towns, så jag lyckades övertala pappa om att gå på den med mig. Farmor och farfar lyckades jag inte övertala. Farmor tyckte att det var en barnfilm och farfar har ju tyvärr så dåligt minne så han frågade ca 13 gånger "vad är det för film ni tänkte se?".
 
Så vi åkte in till Bergakungen vid sex, mötte upp Kerstin och såg Paper Towns. Vi alla blev positivt överraskade. Eller ja, jag visste ju att jag skulle tycka om filmen, John Green skrev boken (samma författare som till 'The Fault in Our Stars') och redan där kan man väl säga att man har ett vinnande koncept. Dessutom gillar jag Cara Delavigne. Hon är ju som bekant en världskänd modell, men hon känns inte som vilken modell som helst utan står ut med sin personlighet och lite mer avsappnade stil. 
 
Hur som helst en fin feel good-film, den får inte fem av fem, men den är helt klart sevärd. Speciellt en sommar som denna, då man bara behöver försvinna bort till en annan värld för en stund...

svenskjävel

Pappa bjöd på bio i torsdags som del av min födelsedagspresent. (Fick även bl.a. en femhundralapp som jag räddade ur soporna jag råkat slänga den i, men det är en annan historia). 
Vi såg filmen Svenskjävel, med bland andra Bianca Kronlöf- som för övrigt var fantastisk i sin roll. Jag kan ha svårt för svenska filmer då jag många gånger tycker att skådespelarinsatserna är uppenbart tillgjorda eller helt enkelt trötta och saknar dimension. Men den här filmen lämnade mig berörd och imponerad. Jag och pappa satt kvar i salongen tillsammans med eftertexterna och var båda helt hänförda av det vi nyss hade sett.
 
Filmen handlar om en svensk tjej som bor i ett kollektiv i Oslo tillsammans med andra svenskar som alla är där för att jobba. Jag tänker inte gå in djupare på handlingen utan tycker att ni som inte sett filmen ska passa på att se den medan den visas på bio. 
Här är trailern för er som fortfarande vill veta mer: