hälsohysterin och min ätstörning

(skrev nyss det här på facebook)
 
Det är viktigt för mig att ständigt påminna mig själv om varför jag inte borde gå tillbaka till mitt anorektiska jag. Jag är frisk nu, jag har en normal vikt och en relativt sund relation till mat. Jag blir så ledsen när det uppstår en sådan hälsohysteri då jag vet att många blir påverkade på fel sätt. Att vara hälsosam måste inte betyda att träna varje dag och äta mindre kolhydrater. 
Jag är glad att jag är starkare idag och kan slå bort negativa tankar i stället för att låta dem ta över mig. Och trots att jag fortfarande har svårt att acceptera min kropp så vet jag innerst inne att det inte är något fel på mig. Jag behöver inte gå ner fem kilo till. Jag behöver inte bli mer "fit". Jag kan om jag verkligen vill, men det är inget måste och det kommer absolut inte göra mig lyckligare. Det kan t.o.m. vara en farlig väg tillbaka till den sjuka kropp ni ser på bilden. En kropp som inte alls fungerade som den skulle. 

Detta är en påminnelse till mig själv och förhoppningsvis kan det få någon att tänka till. Uppskatta din kropp i stället för att hitta fel på den, bestraffa den inte utan hylla den - det är den värd (jag ska själv försöka bli ännu bättre på det).
 

amazing cover

 
Att jag tycker oerhört bra om Mumford and Sons är inte direkt en nyhet. Det var kärlek vid första "öronkastet" för ett par år sedan och sedan dess har jag tyckt om nästan alla låtar de släppt. Häromdagen lyssnade jag igenom Babel, deras senaste skiva, och hittade låten ovan. Jag kände genast igen den och förstod att det var en cover, men jag kunde inte komma på artisten som stod för orginalet. Jag googlade upp låten och fann att det var Simon and Garfunkel som släppt låten redan 1969(!). 
Trots att jag alltid gillat Simon and Garfunkel så måste jag säga att jag föredrar Mumford and Sons cover. Kombinationen av Marcus Mumfords raspiga röst till den stämningsfulla banjon. Jag blir alldeles nostalgisk och känslosam men kan inte riktigt förstå varför. Jag är lite underlig när det kommer till nostalgi, kan sakna tider och saker jag inte ens upplevt... Är väl bara överkänslig, men en sådan sak är bra när det kommer till musik. Upplevelsen blir så mycket mäktigare då.