new haircut

 
Har klippt av mig barret också. Har samma frilla som jag langade för ca. tre år sedan. Bläddra lite i arkivet så kan ni se. Ja, jag uppmanar er till att snoka. Det är ju tamefan det bästa som finns! Och det värsta. Jag kan kanske är den där bruden som du älskar att hata? Alla har vi ju en sådan. Svårt att tänka mig att jag skulle vara någons stalkerobjekt men vem vet, livet blir lite roligare om jag tänker att någon är intresserad av min gråzon till liv :')
 
Saknar inte mitt långa hår förresten. För det var bara ett gäng kluvna toppar som samsades om att hänga läpp på min axel. Osnyggt och inte fräscht.

bloggen som gud glömde (och mina första egengjorda gelenaglar!)

Nu är jag här igen. Som någon slags kusin som kommer på besök ibland, korta obekväma visiter som ingen riktigt förstår sig på...
Hur som helst. När jag kom hem från Argentina, för vad som känns som en evighet sedan, fick jag den bästa julklappen någonsin av Sam. Han hade slått på stort och köpt ett helt kit för att göra gelenaglar. Med massa tillbehör såsom t.ex. uv-lampa, filar, olika geleer, glitter och massa mer. Har man inte världens bästa pojkvän eller? Inte nog med att han behandlar mig bättre än någon annan, ger mig kärlek och uppmärksamhet- han dessutom vet vad jag gillar och ger mig presenter jag knappt kunnat drömma om!
I helgen gjorde jag mitt första försök, vita tippar på mina båda händer. Här har ni resultatet:
 
 
 
De blev ju mil ifrån perfekta, men för att vara mina första är jag barnsligt stolt.
...Kan ju även tillägga att jag hade de i en dag, nu är alla tio tippar och all gele avriven. Mina naglar nu är ju inte direkt det vackraste man skådat. Men sådant är livet när man lever dubbelliv som städerska (ja, jag ser mitt jobb som mitt andra ofrivilliga liv, typ).
 
Nu äre bara att öva vidare och utvecklas så att jag kan starta en egen liten nagelsalong i Paris. Okej, där tog jag i lite väl kanske, men det hade inte varit fel alls. Salong "le nails" i frankan bredvid ett litet mysigt café som langar över croissants till mig gratis i utbyte mot en manikyr på personalen once in a while... 

kanske eller kanske inte eller

Tänker ständigt att jag ska ta tag i bloggandet igen, men så blir jag uttråkad av bara tanken. Dessutom har jag ingen publik som väntar på min återkomst, ingen fan base så att säga. Inte för att jag heller förväntar mig att ha fans på en dammig liten blogg där jag ventilerar känslor, men det är alltid roligare med feedback. 
Attentionwhore som man är blir man ju bara anti och skiter i't. Och så är jag ju känd för att starta upp projekt och lämna de halvklara eller knappt påbörjade. Heja mig.
Frustrationen och prestationsångestens fallna gudinna, ständigt nära en gråtattack.
 
Ja här har jag svamlat på så hälften vore nog. Men kanske kommer jag tillbaka med lite större variation i bloggen. Kanske låter jag bli.
Nu ska jag i alla fall iväg och fika på stan med mamma innan jag drar iväg till mitt oinspirerande jobb.
Det är åtminstone fredag, tacka fan för dä.
 
 
stelare min får man leta efter.