peppermint


Webcamen gör inte färgen rättvisa, men jag är alldeles förälskad i min nya mintgröna tröja från Vila!
Det var kärlek vid första ögonkastet och butiksbiträdet i affären sa att den passade mina "mörka fina ögon". Jag vet inte riktigt om den saken, men det värmde i alla fall att höra.

Nu bär det iväg till Hisingen för firande av brorsan!

last day of 2011

Förra året skrev jag att jag inte skulle sakna 2010, och att jag hoppades på att 2011 skulle komma med bättre saker... ha. Jag tror nog det är bäst trots allt att inte lägga sin tillit och hopp på ett nytt år. Man får helt enkelt ta varje dag som den kommer och försöka att göra det bästa av alla situationer.
"What doesn't kill you only makes you stronger" - liksom.

Och, om man nu ska tänka års-mässigt: ALLA år kommer med bra och dåliga saker. Ibland mer av det ena eller det andra men över lag är det en blandning av sorg och glädje, för sådant är livet. Helt enkelt.
Nog om det.

Idag fyller min lillebror sjutton år. Det första jag tänkte var Håkan Hellström - 'Vi två sjutton år', och hur tiden bara rusar fram. Det känns som bara igår jag själv var sjutton och kunde identifiera mig med låten. Nu är jag 24 och det är min lilla lillebror som plötsligt är sjutton. Som plötsligt inte är den där lilla pojken utan en tonåring, nästintill vuxen.

Han är så fin, min bror, och jag är så glad att jag har så fantastiska syskon. Jag är en stolt storasyster på alla sätt som går.
Elias, jag önskar dig en bra födelsedag och allt det bästa, alltid.
Jag älskar dig!

nyårs-"löften"

Nyårslöften hit och dit. Egentligen är det mest snack som vid årets slut är lika bortglömt som den kärlek du fann vid tolvslaget... ehrm.. men jag gillar ändå att ha mina egna. Löften om viktnedgång och träning och andra ytliga saker stuntar jag blankt i. Visst, jag kan tänka att jag borde och skulle vilja träna mer och regelbundet men om jag har det som ett "löfte" blir det bara en ångest som ligger där hela året och har motsatt effekt. Jag funkar liksom inte så. Jag slår bakut för att jag känner mig "tvungen" att träna, trots att det inte är någon annan än jag själv som satt det "tvånget" där.

Därför har jag i stället ett löfte, och det är att sätta mig själv i första hand. Man skulle kunna säga att älska mig själv, men eftersom det begreppet är så stort så kör jag en lite lättare version. Fast inte lättare heller egentligen, för det är inte så lätt att sätta sig själv i första hand när man är van vid att tänka på andras behov före sina egna.
Men jag ska i alla fall tänka på det. Det blir liksom mer en påminnelse än ett löfte.

Så ja. 2012 hoppas jag att jag kan vara snällare mot mig själv. Och jag önskar att jag kan se till mitt inre mer än mitt yttre, för det är där JAG finns. Det är där mina bortglömda talanger, mina tankar, mina känslor och all min kunskap sitter.
Självklart kommer jag fortsätta bry mig om mitt yttre, för det tillhör bl.a. mina intressen, men jag vill göra det för nöjes skull och inte för att skapa ångest. Inte för att dölja eller drastiskt förändra utan för att framhäva.

Jag vill respektera min kropp och allt vad den besitter för att med tiden kunna älska den. Så som den är, och inte så som den skulle kunna se ut.

Tumblr_lwzv6xmbfz1qgnyb9o1_400_large