nya våriga dr denim

 
Har beställt vita dr denim som jag suktat efter ett bra tag (har redan fyra par andra av samma märke då de sitter så sjukt bra!). Blir perfekta till våren. Med högklackat till och en färgglad väska. Oh, längtar tills man får slänga av sig åtminstone lite kläder så att man kan känna att man har någon slags stil igen. Hatar verkligen vintern av hela mitt hjärta. Kyla, mörker och tristess. På våren/sommaren vaknar staden till liv och man kan faktiskt börja göra saker utan att det blir ett projekt.
 
Hade jag varit en björn hade jag gått i ide hela vintern. Synd att man är människa och måste bråka sig igenom snö och kyla...

this too shall pass

Efter några dagar av vad som känts som en koma - både själslig och kroppslig - så har jag äntligen tagit mig upp ur sängen, duschat och ska nu åka in till stan och träffa min syster över en middag. Känns lite läskigt, att se en massa människor, har varit tryggt isolerad här i min säng. Fast har haft så tråkigt och det verkar som att ångesten odlas bäst på detta sätt. För den har liksom tagit mer plats och har vaknat på mitt bröst som en stor orubblig tyngd.
Jag tänker att nästa vecka, då det är dags att komma tillbaka till livet, då kanske den försvinner något.
 
Annars saknar jag Sam som jag knappt träffat den här veckan, trots att jag bara varit hemma och inte gjort någonting. Så tråkigt. Jag minns förra året, då vi precis blivit ihop, då skypeade vi varenda dag i flera timmar. Sådant får mig att bli lite nostalgiskt varm inombords.
Men sådär kan man ju inte hålla på för alltid, det förstår väl jag med. Jag är bara en sådan liten förändringsmes. Rädd för minsta lilla förändring, trots att den bara är naturlig och t.o.m. positiv.