HEARTS ALL GONE

Nej, var lugna. Mitt hjärta är kvar och slår fortfarande i en lite för snabb baktakt. MEN, Hearts all gone är en av Blink 182s splitternya låtar. Och även en av de bästa de gjort (vilket i och för sig inte säger mycket då jag i stort sett gillar allt de gjort).
Men det är något speciellt med 'Hearts all gone'. Jag vill ha den som soundtrack till typ alla scenarion i hela mitt liv... nej, kanske inte. Men jag hade gärna fått chansen att göra en film med den låten som intro eller som bakgrund till en könslofylld nyckelscen. Säger man nyckelscen? Jag sa det nu i alla fall.


vart tog den där elden vägen?

Har jag gömt det eller har jag glömt det? Har jag någonsin haft det, sedan. Så många tankar som snurrar. Istället för en penna som försöker är det ett huvud som dunkar i fel takt. Alltid lite för snabbt.
Det skrämmer mig att jag lagt ner alla mina artistiska sidor; sång, målande och skrivande. Men det skrämmer mig ännu mer att jag inte minns att jag någonsin burit på en sådan "gåva". Kanske bara intalade jag mig att det var det enda jag hade?
Men om det nu är så, vad har jag kvar?
Är jag löjlig nu? Dramatisk? Antagligen. Men det finns väl någon slags sanning i våra farhågor?
Jag önskar att jag kunde tro de lugnande rösterna. Händer som ömt stryker över kinden och ögon som spänner sig i dina i ett försök till övertygan: du är mer, du är bra.

Jag vet inte vem jag är. Jag vet inte vad jag har, när det kommer till mina drömmar och egenskaper. Jag har tappat bort min glöd och jag vet inte vart jag ska finna den igen.
Kanske på ett tåg påväg härifrån? Fast flykten har aldrig varit en bra lösning...
Kanske i en spegel, i ett ord, eller ett leende?

Kanske, fast bara kanske, sitter jag med den, som en osynlig katt i knät?

nobody puts baby in the corner

Vid middagsbordet, över ett par äggmackor, sa jag till mamma: "jag funderar fan på att lägga mig igen". - I en antydan om att jag har för få vänner och för tråkigt liv. Men precis i det självömkande ögonblicket ringde mobilen. Det var Mikael som hade bestämt sig för att rädda mig från mitt torn, fast på ett oromantiskt sätt. Så jag tog mig in till stan där vi fikade, och sedan begav vi oss till honom där vi såg 'Batman Begins'. Återigen höjda ögonbryn åt att jag inte sett en enda batman-film.
Men jag blev helt såld. Jag kan nu konstatera att jag gillar action/äventyr mer än jag tycks erkänna och att jag älskar Christian Bale, som resten av kvinnofolket.
Jag förstod inte grejen först men nu är jag helt med.

Så. En bra måndag, tack vare Mikael och Christian Bale. Bra.