prince charming pt.2

Aladdin

Prins Erik

Peter Pan

Dessa fantastiska tolkningar av de klassiska Disneyprinsarna står konstnären David Kawena för. Jag fullkomligt älskar hur han illustrerat de annars så oskuldfsfulla karaktärerna till sexiga hunkar som skulle passa in i vilken parfym- eller kalsongreklam som helst; Fredrik Ljungberg och David Beckham, släng er i väggen- här kommer prinsarna!

Aladdin är för övrigt min favorit, tillsammans med prins Erik från Lilla Sjöjungfrun och Peter Pan- jag blev förälskad i dem alla i mina yngre da'r. - Och nu med dessa uppdaterade versioner är det nästan så man blir kär på nytt...

I'm a proud "hapa"!



På dagens avsnitt av Americas Next Top Model (som är en repris av måndagens avsnitt) ska deltagarna porträttera såkallade hapas. Ordet betyder halv på Hawaiianska och används som benämning för folk med blandat ursprung.
Deltagarna fotograferades på ett sockerrörsfält och resultaten var häpnadsväckande, jag hade lätt velat göra en liknande förvandling! Titta bara på en av mina favoriter ovan: Erin Wagner! Hon ser ut som en annan person i mörkt hår och hy, en annan minst lika vacker version av sig själv... nästan vackrare om jag får säga det.

Hur som helst, det var ett vackert och intressant inslag i tävlingen. Och jag är ju själv stolt hapa så nu kommer folk få höra det tills dem tröttnar på mig...
- I'm a proud hapa, the best from two different worlds! Med en medfödd förståelse och respekt för olika kulturer, anpassningsbar likt en kameleont utan att jag för den sakens skull förlorar mig själv.

Jag ser bara fördelar med mitt ursprung, men det hade jag gjort vilket det än hade varit- det är man skyldig sig själv.

tonight you're gonna down in flames, just like Jessie James

Lyssnar på Cher och langar åttiotalsnostalgin. Förstår inte riktigt varför då jag knappt minns något från åttiotalet- jag menar jag fick uppleva de tre sista åren drygt och det gav ju mig egentligen inte så mycket att vara nostalgisk över...
Ibland får jag för mig att jag är en reinkarnerad ungdom som festade loss på åttiotalets glansdagar, dog i en överdos och nu bosatt sig i denna kropp,... men jag får ju även för mig att jag hör hemma på femtiotalet och att jag egentligen borde levt under det århundrade då romantikens ideal blommade... Ständigt en känsla av att "någon annanstans förutom här". Den dagen jag känner att jag helt hör hemma, då är jag inte mig själv längre.
Längtan, saknaden, nostalgin- den driver. Den skapar och den känns. För mig är den viktigt trots att den ibland sticker och river med sin ovisshet.

Jag vet inte om jag gör mig det minsta förstådd, men det spelar inte så stor roll.
Nu ska jag fortsätta peppa med Cher en stund till, sedan tar vi nästa årtionde- vilket det nu blir...

Senare ska jag se min snygga rockstjärnevän Mikael spela på sticky med sitt band Vise. Långt hår, powermetal och allmän tuffhet för hela slanten...