Kan inte ens avsluta projekt i mina drömmar

Inatt drömde jag att jag skulle till Astra Tech (läkemedelsföretaget där jag städade för ett par år sedan). Vid ingången stod en man och delade ut tidningar, han frågade om jag var intresserad men jag tackade nej. Han fortsatte försöka och menade på att det var faktiskt var väldigt intressant. Jag tog då tillslut en tidning. Just när jag tagit min tidning räcker mannen fram sin hand för att tacka och samtidigt som jag tar den smugglar han in ett laminerat papperskort i min hand, sedan försvinner han snabbt. På kortet står det användarnamn och lösenord för att hacka sig in i systemet samt ett nytt alias för mitt uppdrag. Ett uppdrag jag inte hade någon aning om vad det innebar men som av någon anledning kändes självklart i drömmen.
Väl inne i byggnaden får jag fördomsfullt tag på en asiatisk ung kille som hjälper mig att skapa en profil på en dator, samt komma in i systemet. Detta måste ske snabbt och smidigt då människor ständigt passerar. 
Efter all denna spänning tänker man att jag kanske ska påbörja mitt uppdrag och slutfölja det? Nej, då får mitt undermedvetna jag för sig att sätta sig och äta fika i ett personalrum där det bjuds på muffins, kakor och donuts i överflöd... 

Haha alltså drömmar, ibland undrar man vad som egentligen pågår i Hjärnkontoret.  

nattens drömmar och rädslor

Inatt drömde jag att vi åkte till Argentina med båt. Jag låg mest och var sjösjuk och folkskygg i min hytt medan Emilia spatserade runt på däck och bekantade sig med alla möjliga. En av de var Albert, tror jag han hette. Helt random sjöman som lärde Emilia att knyta sådanadära rep... helt weird. Själv var jag ensam och miserabel och saknade Sam så jag fick ont i hjärtat. Och Sam, han hade åkt till nått annat land som jag inte minns nu. Han var helt cool med allt och hade till och med glömt att säga hejdå innan jag åkte bort.
 
Efter den drömmen befann jag mig i en liten klädbutik med Sam. Butiksbiträdet berättade att det var väldigt ensamt där och att hon sällan fick kunder. Då hon berättade detta ställde sig Sam bredvid henne och lade armen om henne. Jag fick frispel och sprang därifrån. Ut och till Sams födelsedagsfest, där tårtor hade dekorerats och var påväg att serveras. Gäster satt vid borden och väntade på att Sam skulle dyka upp. Men i stället flög jag in, förstörde alla tårtor genom att antingen slänga dem i väggen eller lägga hela handen i. Jag skrek och grät och talade om att Sam minsamm hade varit otrogen mot mig med ett butiksbiträde!
En gäst ställde sig upp och förklade för mig att så inte alls var fallet. Sam hade bara velat trösta det stackars biträdet. Och han älskade mig fortfarande. Då kände jag mig plötsligt dum och satte mig ner på golvet. 
 
-
 
...alltså, dessa drömmar? Ibland undrar man. En sak är säker: mina rädslor och min dramatik är uppenbar.

die bitch, die

Jag har mycket aggressioner i mina drömmar. Jag drömmer att jag skriker på folk, att jag slår på folk  att jag helt enkelt ger uttryck för min ilska. Känner jag något så visar jag det, i mina drömmar. I verkligheten är jag inte vidare aggressiv utan undviker konflikter så gott jag kan och ger antingen med mig eller drar mig undan om de skulle uppstå.
Det är inte konstigt att jag slår ner brudar och skriker på folk i mina drömmar, det är känslor som jag inte får utlopp för i verkligheten som i drömmen kommer som en påminnelse, kanske en varning? Inte för att jag skulle slå ner någon, utan för att de här känslorna kan slå fel på annat sätt.
Hur som helst misshandlade jag en tjej brutalt i nattens dröm. En tjej jag vet vem det är men aldrig pratat med i verkligheten. Jag vaknade med en chock, men jag vet precis vad drömmen symboliserade.
Jag gillar inte de här drömmarna. Och de är tyvärr tätt återkommande. Jag behöver en lösning... Kanske ska jag börja boxas? Gå i anger management? Terapi?
Eller så drar jag till Paris och fäktas med en baguette... bästa lösningen so far.