sushi-fever



(gotta love google ;*)

...snart är det sushi-dags, again and again- me so happy!

från en glad 22-åring

Det gick bra i lördags, jag kom fram i säkert förvar och efter en kort stund gick vi hem (efter att Farid spelat sin match i tv-spelsturneringen de hade påbörjat innan matchen).
Det går inte att med ord beskriva hur skönt det var att få krypa ner i samma säng som honom igen, och ha hans armar om mig hela natten. Hela min kropp slappnade av och all oro jag känt av under hela veckan bara släppte. Dumma lilla rädsla som borde vara lika lätt att blåsa bort även då jag inte befinner mig i hans armar...
Igår bjöd han på mat och bio, allt på bergakungen. Det blev till och med sushi för min del, vilket innebär att det kommer bli sushi 4 dagar i rad- hallelujah! Dock vet jag inte om man får lov att kalla café Danilos sushi för sushi, den var långt ifrån toppklass. Men eftersom jag inte är alltför kräsen så var jag glad bara jag fick hålla i ett par chopsticks.
Efter mat (samt svinstarkt kaffe som fick hela världen att snurra för mig) så var det 3D-bio som gällde, andra gången för våran del. Den här gången var det 'Resan till jordens medelpunkt' som gällde, främst för att Farid tyckte det skulle bli roligt eftersom jag blev så rädd av bara trailern förra gången vi var på bio. Och visst reagerade jag på minsta hastiga rörelse! Jag blev inte helt oväntat stormförtjust, och gick ur biografen nöjd som ett litet barn. Farid var inte lika nöjd- antar att jag är mer lättflörtad, hehe.

Men oh, det var en minst sagt fin helg och idag är det en fin dag, för det är min FÖDELSEDAG :D
Grattis till mig! Farid var den första att gratta, på tolvslaget, men mami var inte mycket sämre- hon ringde överraskande nog strax efter tolv på mobilen all the way from Argentina!
Imorse fick jag till och med födelsedagssång av baby, innan vi begav oss av till centralstationen där Farid tog bussen till Borås och jag hem. Hemma fick jag en grymt bra present av skatteverket alldeles nyss: 4000 kronor, som jag inom en snar framtid kommer jag få tillbaka, woho!
Fast det allra bästa is yet to come: sushi med Emilia och till och med pappa, han ringde tidigare och sa att han skippar sin kör för att vara hemma och fira mig senare: "man måste ju ha tårta och presenter! ...fast jag har inte fixat en tårta än". Haha, he's too sweet, everyone's too sweet! Jag vet inte varför, men jag känner mig alltid lika förvånad och generad när folk är så snälla mot mig- inte för att folk brukar vara elaka mot mig, men för att jag får för mig att jag inte förtjänat deras godhet...
Nej, nu är det min födelsedag för bövelen, då ska jag bojkotta sådana tankar!
If it's just for one day...

Nu avslutar jag och ursäktar detta röriga inlägg, uppdateringar kommer eventuellt senare. Jag är i alla fall en glad och tacksam 22-åring, och jag vill skicka en telepatisk puss till alla som gjort mig till en :* (och alltså inte bara mina föräldrar för att dem bokstavligen "gjort mig", jag menar alla som format mig till den jag är.. yeah, you get it) PUSS!

P.s: nyss ringde mormor och morfar från Argentina, mitt hjärta svämmar snart över... <3

a day in the life of a 'football wife'

"Jag tror inte du förstår hur viktig den här matchen är", säger min far. Han tycker mest synd om Farid när det kommer till fotbolls vs. flickvän-dilemmat, och det är ju långt ifrån konstigt. Det är ju egentligen inte ett så stort dilemma heller, bara att jag gillar att tycka synd om mig själv ibland- och speciellt gillar jag att bli stöttad i mitt patetiska self-pitty. Men nähepp. Istället tar jag bussen till stan och Johanneberg klockan elva, alltså om 30 minuter drygt, och smyger in på café Olofs där det såkallade grabbgänget sitter bänkade framför storskärms-fotboll.
Och i slutändan är det ju alltid värt mödan, för det är inte synd om mig egentligen. Men det är å andra sidan inte synd om Farid heller, han får ju se sin fotboll. Rättvist säger Gudrun... fast jag tycker då det är lite synd att Frida är upptagen, annars hade det varit vi och en påse godis mot dom och en fotbollsmatch. Det gillar vi.

Annars var vi, familjen + farmor och farfar, ute och åt för att fira mig i förskott idag. Jag valde ut ett japanskt ställe på Andra långgatan där jag och Emilia intog himmelriket i form av sushi. De andra åt nudlar respektive vårrullar och befann sig nog snarare kvar på jorden (fast farfar slukade vårrullarna och såg samtidigt förvånad ut över det faktum att han faktiskt gillade något så "exotiskt"). Efteråt rundade vi av med kaffe och kaka back home och då såg farmor och farfar desto nöjdare ut. Dessutom fick jag en lyxig bodylotion och en varm filt ("du som alltid fryser så") av farmor och farfar, dem är för söta.
Men för att återgå till himmelriket så blir det faktiskt sushi både på måndag och tisdag för min del: måndag (min riktiga födelsedag, tihi) med lillasyster och på tisdag med "syster" och Kath. Jag är löjligt glad över detta faktum,
oerhört löjligt glad till och med.

Nej, nu får jag sluta om jag inte vill drabbas av min vanliga buss-panik. Okej, det är oundvikligt hur jag än gör.
Damn.
Huur som helst, wish me luck on my way to football-land...