last entry of the decade

Årets sista dag samt min lillebrors femtonårsdag. Han börjar bli stor lillgrabben! Fast egentligen känns det som att han fyller minst sjutton...
Solen lyser och himlen är blå, det är iskallt men det gör inget för det är vackert. Jag är nervös och vet inte riktigt vad jag ska skriva.
Årets sista inlägg.
Inga resuméer eller kloka texter, bara ett litet avtryck.

År 2009 har varit underbart, jobbigt, vackert och fult. Det har varit smärtsamt och lyckosamt och jag har tagit så stora steg, steg som jag aldrig trodde att jag skulle våga ta.
Men de stegen är bara början, början till att gå min egen väg. En egen väg som inte betyder en ensam väg, för jag kan inte följa den utan alla de händer som finns där för mig. Jag är aldrig ensam ens när jag tror det.
Och det är det finaste.

Kärleken är störst. 2010 kan jag inte säga mycket om, men jag kan hoppas och drömma och fortsätta kämpa. Jag kan gå in i det med större självsäkerhet.

Så gott nytt år till er alla, vi ses nästa årtionde- då blir det ny tid, ny strid...

"say hello to my little friend!"


Just det! Jag såg ju Sagan om Tony Montana, a.k.a. 'Scarface' tillsammans med Farid igår (he's making me watch all these classic movies that I should've watched a long time ago). Häpnadsväckande nog såg jag hela filmen och ännu mer häpnadsväckande nog var den bättre än jag väntade mig. -Den var inte alls fullt så blodig som jag fått uppfattningen om att den var och inte heller var den rörig. Men jag är blev å andra sidan inte helt såld och precis som efter att jag sett 'Pulp Fiction' så kommer ordet 'överskattad' upp i huvudet. En sådan hysteri för den här filmen? Kunde jag inte låta bli att tänka. Och Tony Montana sedan, är han verkligen någon att ha som förebild? I don't think so. Filmen är ju en annan sak om man avgudar och tapetserar hela sitt hem med, men Tony som förebild? En knarkung som skapar sig ett imperium av att vara jävlig och som tillslut dör en tragisk död ensam i sitt "palats"...
Filmen får hur som helst en trea av fem möjliga. Att jag ens lyckades följa med i hela filmen utan att tröttna är ett plus i sig.
Och så är Tonys trogne vän Manny snygg. Det är ju alltid något...

my head is spinning, is this an end or a new beginning


Jag måste säga att jag verkligen gillar den här bilden på mami och mig. Den är från i lördags på hennes födelsedag då vi åt middag på Andrum. På bilden ser det nästan ut som jag ärvt mammas fantastiska hårman (sanningen är aningen tunnare...) och mamma är så oerhört vacker på bilden,  vilket hon i och för sig alltid är.
I love you mami.

För att skutta till helt andra saker så har jag hela min nyårsoutfit fixad. Jag provade den nyss framför köksspegeln och kände mig förvånansvärt nöjd. Dock var det lite svårt att bortse från mitt hår som för dåvarande var fett och uppsatt i en knut mitt på huvudet... men förhoppningsvis ser det annorlunda ut imorgon, jag har ju inhandlat ett sött diadem med rosett som ska pryda mitt stora huvud. Japp, stort är det. Elastiska mössor only liksom.
Wow. Jag är verkligen inte i toppform vad gället skrivandet, men sedan när har jag varit det? Lite skolning fattas mig tror jag nog.

Imorgon är årets sista dag och även min brors femtonårsdag (var han inte en liten bebis nyss?!). Jag ser fram emot morgondagen trots att den fortfarande känns lite halvluddig, till exempel ska jag och Farid fira nyår isär, något som smärtar mig då 12 slaget inte bara välkomnar ett nytt år utan även betyder att vi varit tillsammans i exakt två år.
Men det löser sig hur som helst, och jag tror att festen hos Cynthia kommer bli grymt bra. Speciellt då Cynthia, Katherine, Paulina och jag kommer vara samlade, det kallar jag lyx!

Nu ska jag bespara alla mitt babbel och fortsätta spela gitarr, senare idag ska jag träffa Frida för en fika. Ska bli underbart att träffa min kära sis efter alldeles för många månader!

xoxo/ Cristina