I'm a ghost

Ibland känner jag mig som ett spöke: genomskinlig och orolig. Andra gånger önskar jag att jag vore ett.
Känns som att skeletten ramlar ur våra garderober också, vart vi än vänder oss- hur långt bort från dem vi än kommit.
Titta inte tillbaka säger dem, du blir aldrig lycklig.
Nej, jag blir nog inte det, för historien upprepar sig själv så jag behöver inte ens vända mig om för att snubbla på det kvävande förflutna som jag försöker glömma.

Såhär är det, man genomlider skiten för att man blivit lurad att tro att det någon dag blir annorlunda.

don't wake me up

 
Det är precis sådär jag känner mig varje morgon. Varje sekund faktiskt. Jag ligger inne med en sådan orkeslöshet och trötthet som inte riktigt vill ge sig någonsin. Jag blir så frustrerad för det finns inget bättre än att känna sig sådär energisk och pigg och liksom redo att ta världen... 
Det känns som jag har provat allt, men det är nog långt ifrån sanningen. Jag har ju till exempel inte testat droger! Nej, skämt å sido. 
Jag har faktiskt ett läkarbesök som väntar, några provtagningar som förhoppningsvis kan ge lite svar.
För såhär kan jag inte leva. Vill ju liksom sova för alltid, och det är ju inte mycket till liv...