ebay love

 
För ett par veckor sedan beställde jag tre peruker från ebay, och idag kom äntligen en av dem. Jag har obsessat så hårt på peruker i allmänhet den senaste tiden- varje dag googlar jag olika peruker, jag tittar på reviews på youtube och jag upptäcker nya hemsidor med massa peruker som skapar allt starkare ha-begär inom mig för varje dag. En stor del av denna besatthet är för att mitt egna hår p.g.a. stress och årstid blir tunnare och skörare. Och sedan att jag alltid älskat att klä ut mig och ändra look, jag har sedan jag var liten älskat peruker och kostymer.
Peruken på bilden kostade 50 spänn. Den är ingen lace front wig, alltså ingen verklighetstrogen utan mer en "maskeradperuk",  men damn! Jag är helt kär! Med bandandan på ser den näästan ut som riktigt hår... åtminstone en riktigt weave, haha.
Nu längtar jag efter de andra perukerna jag beställt. Förhoppningsvis blir jag lika nöjd med dem.

too tired to talk

Tumblr
 
Är för trött för att formulera ett vettigt inlägg. För trött för att gå en promenad. För trött för att måla naglarna. Det enda jag orkar med är att pumpa hjärnan med meningslösa bloggar, youtubeklipp och bilder på fina saker på weheartit. Det är man aldrig för trött för tydligen. 
 
Imorgon fyller min lillasyster hela 25 år. Det ska familjen fira med tapas på Pinchos i Linnéstan. Och så är det fredag on top of that, amen!

sunday anxiety

Vet inte riktigt när det började, men någon gång idag kom ett skepp lastat med feting ångest. Och den lasten bara slängdes rakt på mig som en stor sten. Nu ligger jag under den och kan knappt andas: och så fort jag rör mig känns det som att ångesten åker omkring i mig och vrider sig som nålar inombords. You dig? Nä men dem som vet dem vet.
Vissa dagar blir det bara så. Och när det blir så, sådär "ångest-igt", så dyker alla missförstånd och överanalyseranden upp. Allt ska vridas och vändas och granskas ända in i ful-sömmarna. Det är inte bra men när karusellen väl satt igång är det svårt att få stopp på den. 
Jag har ju haft en jättebra helg. Jag har varit på fyrtioårskalas, jag har fikat med mamma och Elias och jag har myst med Sam- men allt det där glömmer ångesten bort. Ångesten kommer bara ihåg dåliga saker. Den fokusera på alla ens många gånger påhittade fel och brister och den trycker ner en så långt ner i ån att man undrar om man någonsin kommer upp över vattenytan igen.
 
Så nej, idag längtar jag efter måndag. För första gången på länge. Jag hoppas på en ny dag med nya möjligheter och en ny fräsch attityd... det lät ju lagom klyschigt, men hellre klyschig och glad än ängslig.