I came to dance, dance, dance, dance

Skrev ett långt inlägg och råkade sedan stänga ner rutan. Nu finns inget kvar av den överintelligenta text jag skrev nyss. Ja, alltså, den var hur smart som helst. Ni hade blivit såå impade... ehm ja.

Hur som helst knarkar jag 'Dynamite'- Taio Cruz. Är inne i en period då jag har svårt för "tung" emotionell musik. Den når för lätt in liksom. Så då får det bli lättlyssnad och glädjespridande musik.
Som får mig att vilja ta nästa plan till typ Ibiza och bara shake what my mama gave me.

Leva livet för full rulle.

I'm so happy oh so happy, then again I'm always sad


Är så glad att jag blir rädd. Kan aldrig slappna av i bra perioder, förstör dem med oro och analyserande. Som igår, när mina ögon brast ut i ett niagarafall från ingenstans efter att Jonas och jag skrattat och haft det hur bra som helst.
Men det är just det, jag kan inte hålla mig i nuet och när jag spekulerar framtid ser det av någon anledning alltid mörkt ut.

Men, ska försöka hålla perspektiv på de tankarna. För jag har haft en jättebra och mysig helg och jag är faktiskt glad. Framtiden kommer sen. Och den kan se ut lite hur som helst så varför spekulera på det nu?

the one that got away


Det här är min current obsession, får en sådan speciell känsla av den. En slags bräcklig men samtidigt stark och levande känsla... haha jag vet, jag överanalyserar alltid mina musikaliska intryck. Men å andra sidan, jag överanalyserar ALLT.

Min bror sa: "det är sådanhär musik de spelar på gymmet".
Man ba snap brotha. Jag kanske gillar kärleklåtar som folk svettas till... or somethin'