I'm not the boy I used to be, this town has got the youth of me

I väntan på Valborgsmässoafton deppar jag till Anna Ternheim och Broder Daniel. Vädret är grått och mycket passande till en sådan miserabel akt.
Känner mig melankolisk, men det går över. Precis som allt annat. Ibland känns förgängligheten så påtaglig, då blir man ledsen. Man ska acceptera sägs det, men inte alltid kan man langa visheten.
Yoda får jag vara någon annan dag. Det enda vi har gemensamt är att vi är gröna och pratar konstigt... eller ja, grön är jag inte, men jag har limegrönt nagellack! Det är svintufft. To say the least.

Jag känner mig för djup för att vara hemma och tänka... måste ut
Snurra bort mig i stadens ljus... eller något i den poetiska klyschiga stilen...


We are shadows, oh we're shadows, we're shadows in the alley...

nailed it!



Mina uppdateringar är en dag för sena, alltså kommer dagens imorgon... Bilderna är från igår, på mina awesomly wonderful nails. Okej, så himla fantastiska är dem inte. Men fina nog att fotograferas och ta plats på min blogg.
Jag är så ego på min blogg, stör det? I så fall får ni hitta någon annan blogg att vältra er i. För det här är min blogg och här får jag vara hur ego jag vill.
Skönt.
Dagens bilder (som kommer imorgon... kanske senare idag om jag orkar) är från Condeco med min fru, Kath. Bästa frugan man kan tänka sig- Hon lagar inte mat och städar, men hon får mig att skratta och hon orkar med mig när jag är en börda för resten av världen. Love!