the force is not strong with this one

Idag kör vi positiva vibrationer (sägs på bred värmländska) och struntar blankt i dåliga magkänslor and what not.
- Igår var dagen from hell, men jag kom på att det som vanligt hade mer att göra med min attityd än något annat (hello Einstein, tänker ni nog ironiskt).
Det började förvisso med Jonas frånvaro på spårvagnen. Han hade försovit sig och trots att detta meddelades till mig, och jag slapp sitta och undra hela vägen till jobbet, så bestämde jag redan där och då att "den här dagen suger".
Jag funderade till och med på att vända, åka hem och lägga mig i sängen och tycka synd om mig själv.
Men så lågt vägrade jag sjunka, tack och lov att man har någon slags kraft i sig...

Så att eh. Idag. Vi kör på tummen upp och positivt tänkande. Trots att det redan där knyter ihop sig lite i magen. 
Jag förstår inte, helt plötsligt har de mörka känslorna tagit över, som någon jävla dark force som utplånat de goda i min egen lilla strid.
Nästan som att jag har en egen Darth Vader som liksom våldsgästat mitt inre...

Dags att packa hans väskor.

this too shall pass (both my hope and my fear)

Äter i vanlig ordning min frukost vid datorn- trots att jag sedan ska iväg till ett arbete där jag spenderar åtta timmar framför en.. för att sedan komma hem och sätta mig vid en.
För att jag inte kan låta bli.

Känner mig lite bakfull på känsloutbrott. Men det är heller inget ovanligt.
Mår bättre idag, är helt tom. Fast med en liten reserverad plats för obligatorisk oro.

Tyvärr.

Och du, du verkar tycka om mig så mycket, så genuint då du har mig i din famn. Men däremellan? Vad ska jag tro? Överdriver jag i mitt bekräftelsebehov?
Alldeles säkert.
Men borde jag vara så enkel att lägga vid sidan i timmar? Som en leksak.

Eller är det bara jag?

Det är så svårt att hålla isär, egna demoner och verklighet.Funny,anxiety,girl,comics,illustration,natalie,dee,supergirl-8424084dc1ca4c7332a214e6a34080f3_h_large