släktkalas snart!

Trodde det skulle komma typ fem pers, men nu kommer det typ femtio. Släkten är unpredictable! Men det är bara nice, ser fram emot att trängas med min släkt och några vänner under en kväll. Det är tamefan kärlek!

Uppdaterar mer imorgon, eventuellt med bilder etc.

Pusss på er.

best beginning possible!

Bästa tänkbara början, både på det nya året och på MITT nya år. Min födelsedag började med ett samtal från Sam 00.00. Han hade lovat att han skulle ringa och sjunga för mig, då vi inte skulle kunna ses på hela dagen. Då han sjungit hela födelsedagsvisan för mig knackade det på dörren... jag förstod ingenting, tänkte en kort sekund att det kanske var mina syskon, ända tills Sam säger: "öppna och se vem det är...".
Då förstår jag. Jag öppnar dörren och där står han. HAN. Det här kräver stora bokstäver. Trots att han jobbar tidigt kom han och överraskade mig, och inte nog med det, ha hade med sig present. Som att hans närvaro inte var present nog! För mig var det allt jag någonsin önskat mig. Någon som verkligen bryr sig om mig och som visar det. Någon som verkligen gör mig lycklig.
Han sa att jag förtjänar det. Jag undrar om han verkligen är en människa? Måste vara någon slags ängel... hur som helst så kan jag inte sluta upprepa att jag är så enormt tacksam över att ha honom i mitt liv.
Bästa början på min 25:årsdag och den finaste överraskningen jag varit med om. Nu hoppas jag att resten av dagen blir i alla fall hälften så fin.

427164_10150736544230446_624820445_11951216_1486185592_n_large

bild: Sabrina

always that little child

Min sista dag som 24-åring. Känns ingenting faktiskt. Lite nervöst, av någon anledning. För födelsedagar påminner om när man var liten så man blir alltid liten när man ska fylla år. Liten och förväntansfull till sinnet. Trots att jag verkligen inte bryr mig om presenter, och inte gjort på många år, så känner man förväntan. Förväntan inför något man inte riktigt kan sätta ord på. Kanske är det den speciella gemenskapen som uppstår. Känslan av att bli uppskattad och ompysslad... jag vet inte riktigt hur jag ska förklara. Men det gör mig alltid alldeles mjuk i hjärtat.

Just nu är jag dessutom extra blödig. Jag vill bara ligga i en stor himmelsäng och gråta. Fast på ett bra sätt. Sedan vill jag bli nattad som när jag var liten, med godnattsagor och sånger. Och pussar på pannan.

Imorgon fyller jag 25, men den siffran säger mig ingenting.


Här var jag en osäker 18-åring, för mig ser det ut som en helt annan människa...