clear my mind so I can live my life

Idag var jag hos läkaren. Det kändes bra och som att jag blev tagen på allvar. Jag fick nya mediciner som jag håller tummarna för och en remiss till psykolog. Jag hoppas verkligen att detta ska bli som en ny start, en start till att verkligen hitta mig själv. Jag måste bara lova mig själv att kämpa och att inte fly, som jag så ofta kan göra.
 
Annars går det trögt, har inte fått några jobb i veckan och känner stressen över att få tjäna lite pengar de kommande dagarna. Just nu är jag skriven på en vikariepool för skola och förskola, men jag hade gjort vad som helst för att få ett "normalt" jobb med fast inkomst och tider. Gärna ett städjobb, call me crazy men jag älskar städjobb! Inte för all framtid såklart, men så att man kan komma på fötter ekonomiskt igen.
 
Nu ska jag surfa vidare och försöka stänga va framtidsångesten, den kan vänta tills imorgon.
 
<3
 
 

magnifique

 
1. Fredag och froyo med Jennie på stan. Världens bästa grej som tog lite väl lång tid innan den hittade till Sverige, men jag är mer än glad att den gjorde det. Glad över att få hänga med Jennie också, min kära vapendragare.
 
2. Lördag och min fina och bästa syster bjöd på frukost på Evas Paley, på uteserveringen i värmande morgonsol. Därefter strosade vi omkring på stan och hamnade tillslut hos pappa där vi åt lunch med honom och Elias. 
 
3. Söndagen bjöd även den på fint väder och det njöt vi av hos Susanna. Vi köpte för mycket mat och grillade och åt tills vi nästan sprack. Elias och Sam testade sina flickvänners skinnjackor och kände sig nog ganska snygga tycks jag se. Riktiga dressman modeller det där. 
 
Oh. Fler helger i konstant sällskap och i fint väder tack. Det är medicin för själen.
 

det fina och det fula som förstör

Har haft en oförskämt fin helg med mys och grillning och skratt och glädje och sol. Göteborg har varit ovanligt generöst med vädret och vi har tackat och tagit emot och följt strömmen av uteplats-sittande sol-lapande svenskar. Tagit tillfället i akt. Trots min envisa förkylning har jag hakat på, snörvlat mig igenom fina stunder.
 
Men så kommer fulheten. Den fula ångesten som på kvällarna och ibland mitt på dagen målar himmelen svart och ger mig svindeln. Den som dyker upp som objuden gäst och tar över allt. Mitt självförtroende hamnar på botten och plötsligt är jag ett monster- när det egentligen är såhär: ett monster är i mig.
Jag känner mig ful, värdelös, oälskad, oönskad och överflödig. Det riven och klöser i mitt inre och jag vill inget hellre än att släcka lampan för gott. Trots att allt egentligen är så vackert!! Varför kommer låtsas-känslor och tar över de riktiga? Vartifrån kommer denna mörka makt?
 
Jag vet inte, men jag vet att jag har fått nog. Imorgon hoppas jag kunna ta ett steg emot hjälp. För jag vill ha mig själv tillbaka. Jag vill kunna njuta fullt ut av livet.