then you looked at me as if I was a freak, but you said you like freaky people


Känner mig som ett diffust moln på en svag himmel idag. Så svag att den inte ens förmår sig att brista ut i regn... förstår ni? Att jag ens frågar. Det är inte det väsentliga.

Jag lyssnar på SoKo och söker kraft till något. Något som att köpa sushi eller tro på mig själv; stort och litet. Jag är liten, kan man tycka. För stor också. Det är så mycket som är kluvet och för en sådan person som mig som gärna predikar dubbelmoral är det skönt att ha känslor som är konkreta och inte spretar åt olika håll...
och de finns.

Oj. LSD? Nej, inte ens en joint. Det här är mitt eget huvud som trippar på sina egna kemikalier

??

Kommentera här: