miss this hair
Saknar håret jag hade förra året! I alla fall på bild. I verkligheten var det en sliten risbuske med nyanser jag aldrig kunde identifiera. Det såg nog mest bra ut på bild, om ens det, men just nu vill jag ha tillbaka det.
Jag tröttnar så snabbt på ytliga ting som hår och kläder. Annat är det raka motsatsen med: jag håller kvar och är livrädd för förändring.
Konstigt. Kanske gör man så många förändringar med sitt yttre för att man räds de verkliga förändringarna omrking?